elrixon.forme.se

Mitt Jobb- Vikariepoolen

Jag tänkte att det kanske var dags att berätta vad jag faktiskt arbetar med, berättar bara att jag jobbar men inte med vad och det är väl ingen själklarhet det jag gör egentligen. Jag arbetar med något som står mig kanske absolut närmast hjärtat i livet, med barn. Är så tacksöm över att jag får göra det jag verkligen vill för just nu i alla fall. Dem gör utan tvekan mina dagar, har aldrig ångest på morgonen och tiden bara flyger iväg när jag är där. En dålig dag blir snabbt bäst och det är det jag gillar mest.

Jobbar inom vikariepoolen så får alltså förfrågningar angående jobb i hela Järfälla på förskolor men även för barn upp till åk. 2 via sms, så när någon är sjuk eller borta av någon anledning så kan jag ersätta dom. Ett gryyymt förstajobb måste jag säga, är timanställd och jag lägger in min tillgänglighet själv så jag behöver alltså aldrig ta ledigt eller liknande. Kan vara borta i månader om jag så vill. Perfekt för mig som vill resa och liknande. Det finns jobb hela tiden, varje dag, överallt av vad jag har märkt av än så läng så man kan jobba så mycket man känner för. Just nu har jag vart i en skola med en klass i åk.2 denna vecka och idag fick jag ett samtal om att få stanna i 3 veckor istället för 1. Trivs så bra där och har verkligen klickat med alla, vuxna som barn, så jag blev mer än glad över det samtalet. 

Eftersom att jag valt att jobba med alla åldrar, 1-8år, så är mitt jobb verkligen varierande, inte minst att jag även kommer till nya arbetsplatser hela tiden. Det tycker jag är grymt då jag tröttnar lätt och vill ha nya utmaningar ganska ofta. Det är såå stor skillnad mellan åldrarna, det händer så mycket så snabbt under dem första åren och det märker man verkligen av, det är även stor skillnad på alla från ställe till ställe tycker jag. Jag skulle inte kunna välja bort någon ålder, älskar verkligen alla men på helt olika sätt, alla har dock sina nackdelar såklart också.

1-2 är väldigt osjälvständiga, dem knatar väl på en del själva också men man måste vara med hela tiden och ha minst 100 ögon öppna, när man inte ser vad det har hänt för olycka eller så, så är det nästan omöjligt att veta vad som hänt vilket kan vara riktigt jobbigt ibland då man inte vet hur man ska trösta eller om någon gjort något elakt. Det jag älskar allra mest med den här åldern är allt mys och gos, åhhh dem små pluttarna är verkligen kramgoa speciellt efter dem sovit. Det värsta är allt kladd efter mat, eller ja allt kladd överhuvudtaget.
3-6 är mer självständiga men vill ändå gärna att man ska vara med och leka. Dem förstår humor på ett helt annat sätt och är så mycket lättare att kommunalisera med angående allt. Mindre skrik och missnöjdhet men även lite mer förstöra och testa gränser.
7-8 Det här är nog min favoritålder av dem alla. Små vuxna, helt underbara. Man kan driva hur mycket man vill utan att dem kollar på en som ett frågetecken och dem driver gärna tillbaka. Mycket ironi och skoj. Dem är helt självständiga vilket också är jätteskönt men dem kan även vara elaka på en heeelt ny nivå som har chockat mig rätt mycket om jag ska vara ärlig. Det roligaste är att dem känner sig så sjukt stora så dem är såå kaxiga och pratar om allt mellan himmel och jord. Det gäller att vinna respekten direkt så är det lugnt, annars kan jag tänka mig att det kan vara ganska jobbigt.

Dem som känner mig vet väl att jag växt upp med 40 tusen barn runt om mig och älskar det så för dem flesta kommer ju inte mitt jobb som en chock men många nya ja mött har faktiskt fått en konstig reaktion, typ att dem tror att jag är ytlig och så. Tråkigt att höra haha för så är det verkligen inte. Ska ju åka till USA om mindre än ett år nu, som Au Pair, så det är klart jag älskar barn. Har väntat på detta i mer än 6 år och nu är det så nära (gaaaah). Tänk att jag ska bo där 1 helt år, fy fan vad sjukt.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas